<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241</id><updated>2012-02-12T18:19:51.272+08:00</updated><title type='text'>Acute Writer</title><subtitle type='html'>My alter ego</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>37</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-7035164357087544557</id><published>2012-02-04T23:30:00.002+08:00</published><updated>2012-02-04T23:57:46.333+08:00</updated><title type='text'>An insight of a working environment.</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-mvL0QKvnUHk/Ty1VRyDqW3I/AAAAAAAAANQ/04iokzG8cUc/s1600/rc1.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 294px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-mvL0QKvnUHk/Ty1VRyDqW3I/AAAAAAAAANQ/04iokzG8cUc/s400/rc1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5705310066931555186" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Ok. First of all, I'm not actually working yet. But since last Monday, I'm doing my internship with WD throughout my semester break. So I roughly have the idea of the working environment of WD.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This is not my first exposure to the working environment. I've worked in a few government organizations before on a temporary basis but this is my first exposure to the working environment in a private sector as a professional (working at McD as a crew does not count here). All I can say that the differences of private and government sector is vast. When I worked with the government, the peoples and even the officers has a lot of time to chit chatting with each other. Not in WD. The engineers come at 8am, turn on their computer to do their report, go to lunch at 12pm (sometimes later), get back to their working desk at 2pm (sometimes earlier), continue with their report and finally go back at 5.20pm (usually later). this life cycle continues for every day. They are so dedicated towards their work that they hardly talk to each other. And if they talk, it is usually academic. No time for chit chatting. Yes, it is good for the organization but it is lifeless! Sorry to say that. I'm not sure if this is the culture of WD or the nature of the job itself but that is my observation in a week. However, there are a few good things about WD. They have a more lenient dressing code as compared to the government. You can wear smart casual for work. That includes jeans. Secondly, the working hour is flexible. You can come between 8-9. For instance, if you come at 8, you can go back at 5.20. If you come later than 8, you have to make up that time. So that's it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;P/s: I really need to polish my english. English is the first language in WD and it is fair to say that I'm not a really good english speaker. Or even writer as you can see here. :)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-7035164357087544557?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/7035164357087544557/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=7035164357087544557' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7035164357087544557'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7035164357087544557'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2012/02/insight-of-working-environment.html' title='An insight of a working environment.'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-mvL0QKvnUHk/Ty1VRyDqW3I/AAAAAAAAANQ/04iokzG8cUc/s72-c/rc1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-1932293403457782958</id><published>2012-01-07T18:47:00.004+08:00</published><updated>2012-01-07T22:12:56.728+08:00</updated><title type='text'>Apa hebatnya Melayu itu??</title><content type='html'>Apa gunanya aku menjadi Melayu,&lt;br /&gt;Kalau India muslim selepas 2-3 generasi juga dikira Melayu,&lt;br /&gt;Kalau orang Turki pun boleh menjadi pemimpin Melayu,&lt;br /&gt;Kalau golongan Syed (yg asal usulnya drpd tanah arab. Ade ke Melayu keturunan Syed??) pun boleh jadi Melayu,&lt;br /&gt;Kalau orang yang membawa nama Khan pun dah dikira Melayu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kdg2, kehebatan sesebuah universiti itu diukur pada tahap kesukaran untuk memasuki universiti tersebut. Kalau perkara ini dijadikan sandaran, maka Melayu itu takde la hebat sangat. Pasal nak masuk Melayu itu begitu mudah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;P/s: Mungkin perkara ini agak kontroversi. Saya bukan anti Melayu. Saya juga orang Melayu malah saya bangga menjadi Melayu. Tapi bagi orang yang berfikir, pasti akan jumpa rasionalnya saya membangkitkan isu ini. Oleh itu, berjuanglah untuk agama yang satu. Bukan untuk perkauman yang jitu. After all, we are all from Adam a.s. So what the fuss?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-1932293403457782958?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/1932293403457782958/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=1932293403457782958' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/1932293403457782958'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/1932293403457782958'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2012/01/apa-hebatnya-melayu-itu.html' title='Apa hebatnya Melayu itu??'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-5000948213754314836</id><published>2011-12-28T23:49:00.005+08:00</published><updated>2011-12-31T00:30:28.506+08:00</updated><title type='text'>Goodbye 2011. Welcome 2012.</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-DBE-1MJCBQI/Tv3m1vfw4WI/AAAAAAAAANE/NB46vLIWy_Q/s1600/fireworks-explode-near-malaysias-landmark-patronas-twin-towers-during-the-new-year-2010-celebrations-in-kuala-lumpur-on-january-1-20101.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 257px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-DBE-1MJCBQI/Tv3m1vfw4WI/AAAAAAAAANE/NB46vLIWy_Q/s400/fireworks-explode-near-malaysias-landmark-patronas-twin-towers-during-the-new-year-2010-celebrations-in-kuala-lumpur-on-january-1-20101.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5691959315023323490" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;2011 will come to an end very soon. And how do I sum up 2011? Well, I didn't usually give an F about leaving a year (pardon my vulgarity there. After all, it is just an alphabet). For me years are only a set of number which change once in 365/366 days. However, I think 2011 is a very interesting year for me. Interesting in away that a lot of things happen in my life during the year of 2011. But I'm going to keep that to myself okay.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hopefully 2012 will bring many good things to me in a number of ways. Hopefully the bad things that happened in 2011 will not occur again and improvements over 2011 will take place in 2012. That's all for 2011. I'm humbly wishing you all a happy new year!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;P/s: Please be wise on spending your new year. It is better to do some reflection on what happened in your life a year before. :)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-5000948213754314836?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/5000948213754314836/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=5000948213754314836' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5000948213754314836'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5000948213754314836'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2011/12/goodbye-2011-welcome-2012.html' title='Goodbye 2011. Welcome 2012.'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-DBE-1MJCBQI/Tv3m1vfw4WI/AAAAAAAAANE/NB46vLIWy_Q/s72-c/fireworks-explode-near-malaysias-landmark-patronas-twin-towers-during-the-new-year-2010-celebrations-in-kuala-lumpur-on-january-1-20101.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-80429732935416923</id><published>2011-12-10T23:09:00.006+08:00</published><updated>2011-12-10T23:49:05.216+08:00</updated><title type='text'>HEIGIP</title><content type='html'>You may remember that I went to the interview with Western Digital regarding the HEIGIP. Well, alhamdulillah. I got it. I don't know how because honestly, I didn't feel confident at all with the interview. Whatever it is, I got it. Praise to Allah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To be honest, there are a few reasons why I'm not putting too much hope from that interview. Firstly, as I mentioned earlier, my parents wants me to work with the government. Secondly, I'm not a laboratory kind of person. If I do the internship with them, for sure I will be placed at the laboratory because of my major in chemistry. So, I just did my best during the interview but not having too much hope for it. Besides, my CGPA is not very strong as compared to the others.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Although it makes me think that maybe I'm now connecting the dot previously marked for me. Maybe He is trying to show me the way in which I should go. Because I'm a human. I need a lot of guidance. Although I prefer to work as an administrator, maybe that work is not suitable for me. As I always say, we may not get what we want. But He definitely gives us what we need. Maybe this is what I need.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;However, this is only for internship. It is not necessary that I will end up working with Western Digital because there are a lot of selection procedure I have to undergo before they decide to hire me as their chemist. So this is just a mere 1st step for me. It is still early to make a conclusion.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I do hope for the best for my life. Pray for my success guys. I hope the path I take will bring prosperity to me in 'dunia wal akhirah'. Amiin...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Here are some picture of the HEIGIP launching at Putrajaya officiated by YBM KPT.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-pKsxJxWRkls/TuN9uoWTL7I/AAAAAAAAALM/KtxnCQY81KY/s1600/391909_147777138662448_100002904885242_211655_216334008_n.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 225px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-pKsxJxWRkls/TuN9uoWTL7I/AAAAAAAAALM/KtxnCQY81KY/s400/391909_147777138662448_100002904885242_211655_216334008_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5684525394730102706" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;                                                                                    Those who are seconded to Western Digital&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-mVG58MPjVMA/TuN-fTiE9fI/AAAAAAAAALk/l4tnEcgAa74/s1600/2011-12-06%2B08.27.03.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 225px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-mVG58MPjVMA/TuN-fTiE9fI/AAAAAAAAALk/l4tnEcgAa74/s400/2011-12-06%2B08.27.03.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5684526230955947506" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-ubGbPM_P-5g/TuN_EkSAtTI/AAAAAAAAALw/_8hs3a7u6sU/s1600/2011-12-06%2B10.20.48.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 225px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-ubGbPM_P-5g/TuN_EkSAtTI/AAAAAAAAALw/_8hs3a7u6sU/s400/2011-12-06%2B10.20.48.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5684526871107122482" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;  Yupp. I was interviewed by NTV7. Unfortunately, I never had a chance to see myself on TV.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-80429732935416923?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/80429732935416923/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=80429732935416923' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/80429732935416923'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/80429732935416923'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2011/12/heigip.html' title='HEIGIP'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-pKsxJxWRkls/TuN9uoWTL7I/AAAAAAAAALM/KtxnCQY81KY/s72-c/391909_147777138662448_100002904885242_211655_216334008_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-475124593031396545</id><published>2011-12-04T00:09:00.002+08:00</published><updated>2011-12-04T03:10:27.804+08:00</updated><title type='text'>In terms of life, we are short sighted.</title><content type='html'>Let's kick off with the story about my mom. She took her SPM about 32 years ago. And she got 2nd grade for her SPM. Doesn't sound spectacular now. But back then, it was way above average. On the other hand, my father is only a 3rd grader. Fast forward to the present, my mom is only a clerk and my father is an officer at the federal department. I'm sure when my mom received her SPM result, she must've thought that she is going to have a good position at this time. But she was wrong! I'm not saying that working as a clerk is a bad profession but it could've been better for her. Hey, I'm a son of a clerk and I'm telling you, I'm proud of the way my mom raised me up.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There is a story actually behind the story of my mom. A few years before my grandmother died, I asked her of all her children, who is the smartest in terms of academic achievement? She told me it's my mom. She actually told me that my mom was offered to further her study at a university but due to the hard life that my mom's family is having, my grandmother doesn't tell my mom about it and she kept the offer letter to herself. She said that they cannot afford to pay for the university fee. Pity isn't it? But it happened nevertheless. The highest education for my mother is only SPM. The best part is, my mom doesn't know this story until one day I decided that the deserves to know.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I remember a time when my family were attending a wedding of the daughter of my mom's classmate. She met a lot of her classmates and even her schoolmates. Most of them is just an ordinary person like my mother. But one particular classmates of her has become a lecturer at the Institut Pendidikan Guru in KL. She told me that the person was not a very bright student when she was at school. My mother was always better than that person when it comes to an academic achievement. But now, it's different. The person is having a much better life (in terms of position) than my mom.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What I'm trying to say here is that we often look at life short sightedly. We never really know what's ahead. Thus, we always come to a conclusion earlier than it should be. People always perceived that going to a university will always give you a good result in your life later. But this is not necessarily true. Upon coming back to Malaysia, I've worked temporarily at different organisation for a number of time. And I found that most of my co-workers are university graduate with PTPTN debt to pay for. And they are underemployed. Work as a hard labor arranging boxes. You don't have to have a degree to arrange boxes. Everybody can do it. Yes, you can argue that the time has not come for them yet but does they ever thought that they will arrange boxes one day? I bet they don't. Because they are human. And human judgement are mostly flawed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Another example is my lecturer. One my lecturer told me the story of his life. He started his university life as a pre-science student. Pre-science is a program for those who are not really eligible to go straight to diploma. In short, their SPM is not good. They have to spend a year for that before they can go to diploma provided that their pre-science result is outstanding. A few years later, he is my lecturer with a master degree. Who would've thought that?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is very sad for me when many parents focuses on academic  achievement of their children. They scold their children for not getting a lot of A's in their exam when what they should do is to motivate them to not give up in life. Keep on pedaling if you don't want to fall from your bicycle. Yes, I agree that academic achievement is important but it's not everything. It is impossible for us to know what lies in front of the corner but it is possible for us to prepare ourselves to face anything that lies ahead.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Let's listen to this song. It has a very deep meaning.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;iframe src="http://www.youtube.com/embed/7HkjGg_pPJU?fs=1" allowfullscreen="" frameborder="0" height="270" width="480"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-475124593031396545?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/475124593031396545/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=475124593031396545' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/475124593031396545'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/475124593031396545'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2011/12/in-terms-of-life-we-are-short-sighted.html' title='In terms of life, we are short sighted.'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://img.youtube.com/vi/7HkjGg_pPJU/default.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-8657670782903670040</id><published>2011-11-26T23:28:00.003+08:00</published><updated>2011-11-27T01:17:27.217+08:00</updated><title type='text'>We are all lying liars</title><content type='html'>Don't tell me you never lie in your life. Because that's just bullshit. The fact is, we've lied. At least, even though it's unlikely, once. In this globalized world, it is impossible to find someone who had never lied in their life. Even a pious one. Maybe they may not lie as frequent as most of the others. But I believe that they must've lied before.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I've lied too. It's not something I'm proud of. But that's the fact. However, I lied for a reason. I know there is no absolute reason for you to lie. There's no such thing as 'bohong sunat' as mentioned by P. Ramlee. It's not in Islam. But I lied mostly to avoid myself from answering another question which may arise if I told them the truth. Classic example is when someone I barely know ask me my age. I never told them my real age. Instead, I discounted my own age. Haha.. This happen a lot when I'm at UiTM. Even most of my housemate do not know my real age. This is to avoid them from asking me "How come??". It's not that I'm ashamed of my past but more to avoid myself from answering the same question over and over again. For me, it's enough that only someone close to me knows about my past.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The point I'm trying to make is, we all lied. At least once. But I believe that we lied for a reason. Just like me. We may have different reasons but we lied nevertheless. So why does when someone lied to us, we tend to get angry? Even myself. I know it's very annoying to know that you've been lied all this while but didn't we do the same thing too?? So, my suggestion when we know that someone is lying to you, as them why. Then evaluate their reason. Whether it is an acceptable lie or an unacceptable one.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-8657670782903670040?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/8657670782903670040/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=8657670782903670040' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/8657670782903670040'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/8657670782903670040'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2011/11/we-are-all-lying-liars.html' title='We are all lying liars'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-4166089569574835093</id><published>2011-11-12T22:40:00.005+08:00</published><updated>2011-11-13T00:13:34.652+08:00</updated><title type='text'>Choosing the right profession</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-URoVufMFxw4/Tr6ZEAU8bkI/AAAAAAAAAKs/Pj9LFDagcgA/s1600/shapeimage_4.png"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 136px; height: 150px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-URoVufMFxw4/Tr6ZEAU8bkI/AAAAAAAAAKs/Pj9LFDagcgA/s400/shapeimage_4.png" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5674140874619776578" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;This is the question which keep banging on my head lately. Last semester, one of my lecturer told us how important it is to choose the right profession for us because it is something we have to do for the rest of our life. He told us how he was torn between becoming a dentist or an educator. Of course he chose to become an educator and study chemistry instead. His reasoning is simple. He just didn't want to see rotten teeth for the rest (or at least until he retire) of his life. Haha.. No offense for dentist or dentist to be.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Speaking of which, I'm now having the same question. Does being a chemist suits me?? I know I still have a year and half more before graduating and it is relatively still a long way to go. But I got to have a plan for my life rite? For some reason, I'm thankful that I wasn't given a chance to do medicine anymore. Lately, my grandfather frequently admitted to the hospital. While visiting him there, I can say that being a doctor is not a profession for me. Yes, the monetary reward is very tempting but money can't buy anything rite? Seriously. I'm not saying this because my door of doing medicine has been shut long time ago. But from my observation, it's quite boring. Maybe the situations are different in a private hospital. Maybe it's better in the private but I can't comment on that. However it is, it's still a noble profession.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, does being a chemist suits me? Honestly, I don't think so. Being a chemist is just the same like being a doctor. I think it's probably worse. Firstly, being a chemist, you have to spend a lot of your time in a laboratory. Which means your only friends are laboratory apparatus and a few lab assistants. Secondly, spending more time in laboratory can be harmful to your health. A lot of chemical (carbon tetrachloride among many) can be carcinogenic and can damage much of our internal organ (liver, kidney and central nervous system) if exposed to our body.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After much though and consideration, I think I'm better off as an administrator. I love to work in an office, wearing nice attire (although I'm not very fashion conscious), getting to know people and I love managing things.  I know it has nothing to do with chemistry, but I believe that degree is just a stepping stone for you to get a job. And since my parents wants me to work with the Government of Malaysia, I plan to plan to apply for Administrative and Diplomatic Officer (Pegawai Tadbir dan Diplomatik @PTD) upon finishing my study. I heard that the admission is tough though. There are several stages of selection process we have to go trough before we are accepted. However, it is the most elite scheme in the government sector. Promotion is fast and the job prospect is bright. You can go as far as the Secretary General (KSU) of a ministry or perhaps the Chief Secretary of the Government (KSN)! Hopefully I can make my way to that. Prays for me guys. Ameen...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-4166089569574835093?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/4166089569574835093/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=4166089569574835093' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/4166089569574835093'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/4166089569574835093'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2011/11/chosing-right-profession.html' title='Choosing the right profession'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-URoVufMFxw4/Tr6ZEAU8bkI/AAAAAAAAAKs/Pj9LFDagcgA/s72-c/shapeimage_4.png' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-4686179324896933502</id><published>2011-11-08T23:37:00.003+08:00</published><updated>2011-11-09T00:12:35.620+08:00</updated><title type='text'>Interview with Western Digital (HEIGIP program)</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-yZ4t7RM7fGo/TrlUbkfWveI/AAAAAAAAAKg/x-YyRyoQgwI/s1600/HEIGIP.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 95px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-yZ4t7RM7fGo/TrlUbkfWveI/AAAAAAAAAKg/x-YyRyoQgwI/s400/HEIGIP.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5672658038278241762" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;On the 25th of October, I was interviewed by a representative from Western Digital for participation to High End Industry Graduate Internship Program. For further reading about the program, you can go here (&lt;a href="http://icn.uitm.edu.my/programs/heigip-program.html"&gt;http://icn.uitm.edu.my/programs/heigip-program.html&lt;/a&gt;). It came to me (about a week before 25th October) as a bit of a shock partly because I never heard about this program but mostly because why they chose me. I don't really know what is the criteria for choosing the interviewee but only 250 places are offered throughout the whole nation (IPTA) will be chosen to be involved in the pilot program which is scheduled on the coming semester break. It was a short interview (lasting about 15-20 minutes for each candidate). And to be honest, this is not my first interview since I was born to this world. So, I didn't get caught into my nervousness at that day. The interviewer (a woman) didn't even take a glimpse at my certificate file. She only looked at my resume and the first thing she noticed is that I said I can speak a little bit of Czech and German. And of course she asked me how come. I said I learn Germany in UiTM (3rd language subject) and Czech because I spent 2 years studying medicine there. She is shocked. And the interview went on to that matter. A lot of questions were asked but the question that caught my attention was "How do you overcome the feel of disappointment? You are in the way of becoming a doctor which is the most noble profession (by Malaysian standard I believe) but didn't made it through". This time, I'm the one who shocked. Firstly because I've never been asked to answer such question. Secondly because I'm not prepared by any means to answer it. This is what I call as out of the box question. But mostly because I've no idea how I overcome the disappointment. I pray a lot. That's for sure. And I guess I keep telling myself that this is part of His plan. He is the best planner and who am I to go against His will. Whatever it is, it was a very unforgettable experience to be asked that way. Thanks Ms Hafeeza of Western Digital for that question. It makes me think of how I overcome it. Oh.. Before I forgot, my chance?? Nahhh... Haha..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-4686179324896933502?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/4686179324896933502/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=4686179324896933502' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/4686179324896933502'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/4686179324896933502'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2011/11/interview-with-western-digital-heigip.html' title='Interview with Western Digital (HEIGIP program)'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-yZ4t7RM7fGo/TrlUbkfWveI/AAAAAAAAAKg/x-YyRyoQgwI/s72-c/HEIGIP.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-1964896590678048270</id><published>2011-10-09T13:39:00.002+08:00</published><updated>2011-10-09T15:00:09.089+08:00</updated><title type='text'>Hess's Law</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-vF5p_qb6HqM/TpFGVkOEEGI/AAAAAAAAAKY/M_DY4xd6mUs/s1600/Hess_Germain_Henri.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 214px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-vF5p_qb6HqM/TpFGVkOEEGI/AAAAAAAAAKY/M_DY4xd6mUs/s320/Hess_Germain_Henri.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5661383542895284322" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;If you're looking for an academic explanation of the above law, sod off. You've come to the wrong blog. What I'm going to write in this post isn't about the brilliance of Germain Hess, a Swiss-born Russian chemist. Instead, I'm going to relate his formula to the real life situation.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As I'm sure whoever followed my blog (ade ke??) has already know that I'm a chemist in the making. InsyaAllah. I'm in the 3rd semester now and I still have 3 more semesters to go. That means that I'm about half way through. On this current semester, one of my lab instructor is 25 years old. A year older than me. And he already has a master degree. Can you imagine that? A 24 years old boy still at half way of his degree course and the other boy who has already become a lecturer and they are only a year apart. Pathetic isn't it? Then, courageous girl of my class asked me what do i feel. I explained Hess's Law to her. She looked a bit confused at first. Then I relate the work of Germain Hess to real life situation. This is how it goes. The enthalpy of some reactions can easily obtain in a lab by a single reaction. However, for some reaction, a few different reactions need to be conducted in a lab in order to determine the enthalpy change. The final value is still the same regardless of the different pathway that the reaction is having. The same goes with life. Some people is lucky to have no obstruction in their way through life. Some people, like me, aren't very lucky not to have a hassle free route. However, our destination is still the same. Only the time of arrival is different. Me for instance, I'm going to finish my degree first. It will take another 1 and a half year. I will be 26 by then. InsyaAllah, with the help of Allah, I intend to continue with my master after that and followed by PhD. If everything goes smoothly, by then, I will be around 30. I will still get there, you see?. But I travel a longer route as compared to most of the people. Can you see the connection between Hess's Law and the real life now?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The late Steve Jobs once said "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Remembering that you are going to die is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose. You are already naked. There is no reason not to follow your heart&lt;/span&gt;." (Referring to his cancer diagnose). I agree with him. But for me, abandoning  my medical study is the most precious thing Allah bestowed me with. It makes me feel stronger and having a broader view of everything (and I mean EVERYTHING) that happen in my life. I can't get that even if I'm admitted to Harvard, Cambridge, Oxford, Imperial or any other university in the world. You can only get that at the university we called life. &lt;span class="Apple-style-span" style="color: rgb(51, 51, 51);   font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: 18px; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px; -webkit-text-decorations-in-effect: none; -webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: rgb(255, 255, 255); font-family:arial, sans-serif;font-size:14px;"  &gt;&lt;span class="Apple-converted-space"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-1964896590678048270?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/1964896590678048270/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=1964896590678048270' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/1964896590678048270'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/1964896590678048270'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2011/10/hesss-law.html' title='Hess&apos;s Law'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-vF5p_qb6HqM/TpFGVkOEEGI/AAAAAAAAAKY/M_DY4xd6mUs/s72-c/Hess_Germain_Henri.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-744811979416483832</id><published>2011-05-10T19:49:00.002+08:00</published><updated>2011-05-10T22:09:38.454+08:00</updated><title type='text'>I'm not a good company. I think so.</title><content type='html'>It's been a while since I wrote any entry on my blog. Busy. This semester is a very hectic semester. Too many lab reports to be completed. As a result, my carry mark for this semester is quite poor. To buffer this, I had to struggle with my final in order to get a good grade. But it is difficult because for some reason I can't understand, papers for all my core subjects are conducted in 2 hours (as opposed to 3 hours before this). I know this sounds like an excuse. And it is actually. Because honestly, I'm still not adapted to the new system. I made a mistake this semester. So I hope next semester is better. I hope I can adapt to the system better next time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, during the hassle in this semester, I think that the last thing I need is a girlfriend. For those who know me, you should know who she is. So, we decided to have a hiatus and go on a separate ways. Not sure for how long. Could be forever. She is busy with her life, and I'm busy with mine. But we're still friend though. We still contact each other and wish each other good luck.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Being single made me realize that I'm better this way. I can be myself again without having to pretend to be the other person in order to impress anybody. To be honest with you, I believe that I'm not a good company. Good lover maybe but not a good company. I don't like to go out together like most lovers love to do. I don't like to spend whole night talking to her over the phone. And to be honest, I'm a very boring person on earth to spend on a date with. I believe I am. Because if I love someone, I just love them. I don't want to do anything to harm or ruin them. I want them to be happy even If they're not with me. I don't want to waste their time by having a date or talking to me over the phone. That time should be spent for something beneficial. Call me a boring man because I am one.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Joking aside though, I do hope that someday I found a girl which can comply to the way I run things. InsyaAllah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Sorry because of my jiwang mode in this entry. I'm bored actually. Don't know what to do.)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-744811979416483832?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/744811979416483832/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=744811979416483832' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/744811979416483832'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/744811979416483832'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2011/05/im-not-good-company-i-think-so.html' title='I&apos;m not a good company. I think so.'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-7236790803781910167</id><published>2010-12-23T22:10:00.002+08:00</published><updated>2010-12-23T22:44:15.467+08:00</updated><title type='text'>A short-lived celebration</title><content type='html'>This morning, PMR result was annouced. I could see on TV how the high achiever burst to joy when they found out how excellent their result is. Looking back 8 years ago, I had a similar situation. I got 8 A's. It was possibly the happiest moment in my life. It was my happiest moment until I got my SPM result back in 2005. This time I got 10 A's (9 1A's and 1 2A to be precise). I got even happier. The reason why I said this is not to be cocky with what I have achieved in my schooling years. It's a history now. Actually I would like to give all the high achievers out there a little warning. There's nothing wrong to celebrate it after all the hard work you've been through all these years. Do so. But you must remember that your journey won't stop there. You have a long way to go. One day, it will be a history and on that day, the present is what matter. Not the passed. Despite of achieving all that, I still haven't finish my study when most of my friends already hold high position and earn a handsome amount of salary. Funny enough, most of them didn't get straight A's in the exam. :)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-7236790803781910167?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/7236790803781910167/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=7236790803781910167' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7236790803781910167'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7236790803781910167'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2010/12/short-lived-celebration.html' title='A short-lived celebration'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-5131075089281052027</id><published>2010-11-13T23:21:00.005+08:00</published><updated>2010-11-13T23:52:39.620+08:00</updated><title type='text'>I miss HK. I really do...</title><content type='html'>It's been a year since I left HK (Hradec Kralove, not Hong Kong). Funny thing is I miss that place. I miss the quietness of HK. I miss its weather. I miss the spring, winter and the autumn.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HK is a very nice place to live in. Despite of my bad memories regarding my study there, I still think that HK is a great place. It is not very busy but everything is there. Ideal place to live in if you are looking for a nice peaceful place. My kind of place to be honest. There are a few Tescos where you can buy your groceries, a couple of kebab shop to get instant halal food, the public transortation is very good (million times better than Malaysia), nice people, a lot of nice and helpful muslim and many more good thing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The thing I regret the most is that I haven't got a chance to fully explore HK. I actually had the chance to do so but at that time, I wanted to save some money to bring it back to Malaysia. I am sure there are many more unexplore nice place that I missed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I really do miss HK..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Old Town&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/TN6yRmWR2PI/AAAAAAAAAJs/il34YS18vV4/s1600/1963_detail.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/TN6yRmWR2PI/AAAAAAAAAJs/il34YS18vV4/s320/1963_detail.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5539060607133800690" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;                                                                      Old Town lagi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/TN6y7DkVLVI/AAAAAAAAAJ0/xVqeYLvEtxc/s1600/Hradec_kralove_003.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/TN6y7DkVLVI/AAAAAAAAAJ0/xVqeYLvEtxc/s320/Hradec_kralove_003.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5539061319352003922" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Eurocenter..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/TN6zi0MlxzI/AAAAAAAAAJ8/yT7LurTvsbg/s1600/pizzerie4big.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/TN6zi0MlxzI/AAAAAAAAAJ8/yT7LurTvsbg/s320/pizzerie4big.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5539062002420664114" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Hlavni Nadrazi (Main station). Skrg mybe dh lawa. Time aku blah tgh renovation&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/TN6z7SpN3dI/AAAAAAAAAKE/R3FuTipUqYc/s1600/railwaystation.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/TN6z7SpN3dI/AAAAAAAAAKE/R3FuTipUqYc/s320/railwaystation.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5539062422910655954" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-5131075089281052027?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/5131075089281052027/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=5131075089281052027' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5131075089281052027'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5131075089281052027'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2010/11/i-miss-hk-i-really-do.html' title='I miss HK. I really do...'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/TN6yRmWR2PI/AAAAAAAAAJs/il34YS18vV4/s72-c/1963_detail.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-5753626033938297380</id><published>2010-09-13T22:41:00.004+08:00</published><updated>2010-09-18T00:45:49.816+08:00</updated><title type='text'>Now...</title><content type='html'>For those who are still not clear, I'm now in Malaysia. Not for holiday. But for long. At least more than 3 years. Yupp.. I left Czech Republic. I continue my study at Malaysia. UiTM to be precise. No. Not in medicine. This time BSc. (Chemistry). Regret? I don't have any. I've experienced the fame and the struggle of a medical student. To be honest, I can't keep up with it. Medicine is not something for me. Besides, becoming a doctor is not the yardstick of success. Being a doctor is not neccessary that you have achieved success is life. If you are really extraordinary person, you can be successful even without a scroll of degree.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To be honest, I am very happy to be where I am today. I know a lot of my friends have already graduate by this time. But Allah shows me a different way. With His willing, I will get there. Only the time of arrival is different. The time I lost is the experience I gained.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;By the way, I would like to thank everybody whose have helped me all this while. Your courage is the thing which fuelled me, gets me going. And for those who are not helping (even when I asked for), I will still remeber you. Of course for a different reason. You know who you are (officers at KPT, a 'friend' or rather person I knew). I have jotted down you name in my diary of life. Life is a cycle. I am sure one day you need me. That time will come and you know what exactly going to happen.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-5753626033938297380?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/5753626033938297380/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=5753626033938297380' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5753626033938297380'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5753626033938297380'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2010/09/now.html' title='Now...'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-1627766053008655944</id><published>2010-05-14T22:49:00.002+08:00</published><updated>2010-05-14T23:13:22.684+08:00</updated><title type='text'>MAS Psychomotor test.</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/S-1oXXnvFcI/AAAAAAAAAJc/068DS5U3t28/s1600/IMG_0016.JPG"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Last Thursday, I was invited to attend psychomotor test for MAS cadet pilot at MAS Simulator Building in Subang. It didn't float my boat initially but having heard that MAS pay a considerable amount of money for their pilot, I started to rethink about it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/S-1oXXnvFcI/AAAAAAAAAJc/068DS5U3t28/s1600/IMG_0016.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/S-1oXXnvFcI/AAAAAAAAAJc/068DS5U3t28/s320/IMG_0016.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471143873011979714" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I have to admit that I have no idea what Psychomotor test is all about. So, I started searching on the internet about it. Feeling quite informed about the test, I went on the test. My session is at 1045. I arrived there early (too early at 0830) to avoid jam on the Federal Highway. It was held on the simulator building. To get to the test room, we have to pass through a few simlators. I could see simulator for Boeing 747, 777, 737 and Airbus A330-300. Then my time came and I started the test. Damn!! It was harder than I thought it would be. As a result of that, I think you know what happened. I failed. Only a few of us made it through. Those who succeed are required to sit for another test on the same day. It is called Psychometric test or MAS called it Mispa. I was informed that the test is going to be even tougher.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Funny enough, after failing the test, my interest of being a pilot grows bigger. I think being a commercial airlines pilot is the easiest way of being rich at young age (other than being a son of a millionaire of course). Besides,  I love the idea of being at different places all the time at other people costs. And I like being at the airport. I think it is one of the nicest place to work. That's what I think.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Because of that, I am going to apply for it at the next intake. One MAS personnel told me that they usually will have intake every year and they will publish it on the paper. InsyaAllah, next year with a better preparation and better luck, I will try again.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-1627766053008655944?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/1627766053008655944/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=1627766053008655944' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/1627766053008655944'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/1627766053008655944'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2010/05/mas-psychomotor-test.html' title='MAS Psychomotor test.'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/S-1oXXnvFcI/AAAAAAAAAJc/068DS5U3t28/s72-c/IMG_0016.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-6788538164522941760</id><published>2010-04-25T17:57:00.002+08:00</published><updated>2010-04-25T18:05:08.117+08:00</updated><title type='text'>The day I turned 23...</title><content type='html'>8.00 am - 1.00pm, ade MUET. Bole plak CD listening tu rosak. Hampeh tul.. Lepas tu balik rumah jap. On the way balik umah tu cari la kedai makan. Sekali lagi hampeh. Xde plak kedai yg bukak. Last2 jumpe la kedai yg agak jauh. Makan sat. Sampai rumah mandi2, solat. Kul 3 kuar balik. Amek MUNSYI. USM punye test. Test kul 4-5. Kene sampai awal. Kalau x parking xde. Abes je MUNSYI, terus balik kampunng kt Rawang. Jalan jam plak. Drpd Putrajaya kul 5.15, sampai sane kul 8 mlm. Mcm g Ipoh plak. Menyesal aku x guna Plus.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-6788538164522941760?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/6788538164522941760/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=6788538164522941760' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/6788538164522941760'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/6788538164522941760'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2010/04/day-i-turned-23.html' title='The day I turned 23...'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-7473908644885289859</id><published>2010-02-09T22:49:00.003+08:00</published><updated>2010-02-09T23:34:59.399+08:00</updated><title type='text'>Pembaziran sebenar</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/S3GAjv_TQzI/AAAAAAAAAJU/M446ia5Sa40/s1600-h/Graduate.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 190px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/S3GAjv_TQzI/AAAAAAAAAJU/M446ia5Sa40/s320/Graduate.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5436267576878646066" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Agak lama saya tidak menulis dalam ruangan blog ini. Mungkin kerana saya bukan dilahirkan sebagai seorang penulis. Saya punyai idea tetapi sering kali saya gagal terjemahkan ke dalam blog saya. Lagi pun, pengunjung blog saya bukanlah ramai sangat. Itu pun kene 'publish' di status Yahoo Messenger baru la ade org nk menjenguk ke blog saya ni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Agak jauh menyimpang. Berbalik pada tajuk asal. Ramai yang bercerita tentang pembaziran. Pembaziran air, elektrik, wang dan sebagainya. Tetpai tahukah anda bahawa Malaysia pada masa kini mengalami pembaziran graduan? Sebelum saya pergi jauh, biar saya jelaskan situasi saya ketika ini. Saya pada ketika ini bekerja sebagai Pembantu Tadbir Sambilan (PTS) di Lembaga Peperiksaan Malaysia Putrajaya. Asas kelayakan untuk jawatan ini adalah setakat SPM sahaja. Kami diberi kontrak perkhidmatan selama 6 bulan dan sekiranya masih diperlukan, kontrak akan disambung. Sekiranya tidak, maka sayonara lah. Pada hari pertama melapor diri, saya merasakan bahawa saya akan bekerja bersama golongan yang tidaklah berpelajaran tinggi. Tetapi saya silap. Daripada 30++ orang PTS, terdapat 3 orang yang mempunyai ijazah dan lebih daripada 15 orang yang mempunyai diploma. Pernah sekali saya bertanya mengapa memilih menjadi PTS dan mereka menjawab tiada peluang kerja untuk jawatan yang setaraf dengan kelayakan mereka. Lagipun mereka dibebani dengan hutang PTPTN. Kalau nak memilih kerja, jawabnya kena lah tindakan dengan PTPTN. Lebih memeritkan lagi apabila mereka menyatakan bahawa peluang kerja di Malaysia ini bergantung kepada 'siapa yang anda tahu, bukannya apa yang anda tahu'. Saya lebih terkejut apabila terdapat juga ramai staf tetap yang berijazah dan berdiploma menjawat jawatan Pembantu Tadbir N17 yang hanya memerlukan SPM. Jadi buat apa belajar tinggi-tinggi kalau akhirnya jadi kerani. Ada rakan PTS saya pernah berkata, 'Kalau aku tahu la nak jadi mcm ni, baik aku stop belajar sampai SPM je. Belajar tinggi-tinggi kene bayar hutang PTPTN. Dah tu, kerja pula susah nak dapat'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada saya, inilah pembaziran yang perlu diambil perhatian oleh negara. Graduan yang baru tamat pengajian mempunyai ingatan yang masih segar dalam bidang yang mereka pelajari. Dan telah menjadi lumrah ilmu jika tidak diamalkan, maka akan hilang atau lunturlah ia. Ilmu tanpa amal ibarat pohon tanpa buah. Akhirnya, graduan-graduan ini akan menjadi satu pembaziran buat negara. Mereka mempunyai pengetahuan, tetapi kerana tiada pekerjaan, maka ilmu yang  mereka ada itu akan hilang begitu saja. Saya harap jika ada orang yang berpengaruh membaca blog ini, tolonglah ambil perhatian. Jangan biarkan ilmu mereka terbuang di tepi longkang.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-7473908644885289859?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/7473908644885289859/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=7473908644885289859' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7473908644885289859'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7473908644885289859'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2010/02/pembaziran-sebenar.html' title='Pembaziran sebenar'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/S3GAjv_TQzI/AAAAAAAAAJU/M446ia5Sa40/s72-c/Graduate.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-809639458120205956</id><published>2009-10-20T08:14:00.002+08:00</published><updated>2009-10-20T08:41:52.479+08:00</updated><title type='text'>Jenson Button is the new world champion!!</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/St0HOpKjDMI/AAAAAAAAAIU/Oahx5CdBHEc/s1600-h/jenson-button-crowned-f1-world-champion-pic-getty-553155131.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 222px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/St0HOpKjDMI/AAAAAAAAAIU/Oahx5CdBHEc/s320/jenson-button-crowned-f1-world-champion-pic-getty-553155131.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5394475876809379010" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Jenson Button has made it. He is the new world champion of Formula One. The most prestigious award in the world of motorsport. The 2009 F1 season is not complete yet but he has already secure enough point for him to seal the title for himself.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jenson Button is not a new name to F1. Compared to his fellow British driver, Lewis Hamilton (2008 F1 champion), he can be considered as a veteran. He started his F1 career back in 2000. Back then, he was not a favourite to win. He was an underdog on the track.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I still remember when he was with BAR Honda team in 2003-2005 seasons. His car always break down. He could hardly finished his race during that seasons. Due to that, during his interview with Jeremy Clarkson on Top Gear season 8 episode 8, Jeremy quite frankly made fun of him. But he was very adamant that one day he will be there. And today, he made his point.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Congratulations Button. I adore you. Because my love for motorsport and because of your courage.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-809639458120205956?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/809639458120205956/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=809639458120205956' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/809639458120205956'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/809639458120205956'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2009/10/jenson-button-is-new-world-champion.html' title='Jenson Button is the new world champion!!'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/St0HOpKjDMI/AAAAAAAAAIU/Oahx5CdBHEc/s72-c/jenson-button-crowned-f1-world-champion-pic-getty-553155131.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-8286683627680552873</id><published>2009-10-10T04:45:00.014+08:00</published><updated>2009-10-13T04:09:15.306+08:00</updated><title type='text'>You should never meet your childhood heroes</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/StJH0OMa9yI/AAAAAAAAAIM/7vKda2R1Z6U/s1600-h/justice_league.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/StJH0OMa9yI/AAAAAAAAAIM/7vKda2R1Z6U/s320/justice_league.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5391450666404869922" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Have you heard the above phrase? It is actually meant to ensure that we won't be disappointed to learn that our heroes is not as heroic as we thought he or she is. Change the word 'heroes' to 'dreams' in that phrase and I think in some ways it is absolutely true. I am sure that everybody had experienced a certain occasion when our dream is not as what we potrayed it is.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The reason why the phrase is true is simple. We are human being. We cannot see what's around the corner. It is like driving a car without the help of Garmin GPS system. We're just guessing that our destination is on the next junction. And if it is there, we are very lucky. The only difference is that in real life, we cannot simply reverse when we realize that we've entered the wrong junction. We must keep on going and try to find the shortest route to the right junction. By the time we hit the right juction, we shall encounter some casualities. It will cost us more time and money when we are in the wrong junction.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There is a very good reason why we made such a wrong justification.&lt;span style="line-height: 115%;font-family:&amp;quot;;font-size:100%;"  &gt; It goes back to the above phrase&lt;/span&gt;&lt;span style="line-height: 115%;font-family:&amp;quot;;font-size:100%;"  &gt;. It's because we just see what we want to see.  Our mind is usually clouded. Clouded by our childhood heroes.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-8286683627680552873?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/8286683627680552873/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=8286683627680552873' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/8286683627680552873'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/8286683627680552873'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2009/10/you-should-never-meet-your-childhood.html' title='You should never meet your childhood heroes'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/StJH0OMa9yI/AAAAAAAAAIM/7vKda2R1Z6U/s72-c/justice_league.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-90281331762945476</id><published>2009-05-14T01:15:00.006+08:00</published><updated>2009-05-14T01:58:04.344+08:00</updated><title type='text'>Study and failing...</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SgsHyBSDowI/AAAAAAAAAGw/0vQ3sWhKgtc/s1600-h/PakLah_headache.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 234px; height: 320px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SgsHyBSDowI/AAAAAAAAAGw/0vQ3sWhKgtc/s320/PakLah_headache.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5335366739469509378" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;                                                                                                                                       Gambar sekadar hiasan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;A lot of people say, 'If you don't study, you are going to fail'. As a muslim, I plead to disagree with it. I have a lot of experiences to support my worthless opinion. Born as a muslim has taught me to believe that there is a God controlling our life. God has created us along with our fate. Even if we put our effort like hell, but if He doesn't approve it, there you go. You are not going to get it. And if He wants you to get it, even without effort you will get it. This has been proven right by my experiences. I know few people (including myself) who had really put their effort but in the end, they failed. As expected, the society will blame them (us) and says 'You are not serious in your effort and bla.. bla.. bla.. What a naive thinking they possess! Sadly, usually those who said this is a muslim. A muslim that knows predestination and decree (Qada' and Qadar) is the 6th pillar of iman. Very sad. They have learnt about Islam in school for 10 or so years and got an excellent result for it and in the end, failed to practice it. This come to a question asked by myslef, 'What are we learning for?'. Is it for life or for the sake of the exam?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Do not misundertood me. I am not trying to say that effort is meaningless, don't study and just pray to God Almighty. Not at all! But please do not easily blame people for what happen to them. They don't want it to happen but sometimes, it is beyond their control.&lt;span class="Apple-style-span" style="border-collapse: separate; color: rgb(0, 0, 0); font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;font-family:Verdana;font-size:13;"  &gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*My first attempt to write fully in english. Sorry for any grammatical error.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;(Srefanikova 318/04, waiting for Maghrib. Maybe my last post from Stefanikova. :)&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-90281331762945476?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/90281331762945476/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=90281331762945476' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/90281331762945476'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/90281331762945476'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2009/05/study-and-failing.html' title='Study and failing...'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SgsHyBSDowI/AAAAAAAAAGw/0vQ3sWhKgtc/s72-c/PakLah_headache.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-488081874346018164</id><published>2009-03-23T03:24:00.003+08:00</published><updated>2009-04-06T05:46:03.769+08:00</updated><title type='text'>HablumMinallah dan HablumMinannas..</title><content type='html'>Saya bukanlah arif sangat pasal agama. Sebab itulah saya jarang mengupas isu-isu hangat yang berkaitan agama dalam blog saya. Tapi saya masih lagi diberi ingatan yang kuat untuk mengingati perkataan seperti yang tertera di atas. Perkataan tersebut ada dalam buku teks agama Islam (yang terletak di kotak-kotak kecil di tepi buku ibarat kolum 'Tahukan anda?' dalam buku kimia SPM) yang bermaksud 'Hubungan baik dengan Allah, Hubungan baik dengan manusia'. Kalau nak dikutkan, hubungan baik dengan Allah ni tak susah pun nak jaga. Jaga rukun Islam, buat perkara yang dituntut, tinggalkan perkara yang dilarang. Namun saya akui, masih ramai (termasuklah saya) yang masih gagal berbuat demikian.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Part kedua dalam frasa di atas pula menyatakan perlunya hubungan baik dengan manusia. This is where everything goes horribly wrong. Banyak orang-orang yang saya kenal gagal dalam part yang kedua ini walaupun pada pengamatan saya mereka cukup menjaga part yang pertama. Saya ambil contoh di yang dekat dengan hidup saya sendiri. Ramai pelajar-pelajar yang menzahirkan diri mereka sebagai 'golongan pembela agama' ini gagal menjaga hubungan baik sesama manusia. Pada pengamatan saya, kerana sikap mereka inilah golongan-golongan seperti saya jatuh letih nak mendekatkan diri dengan mereka. Terlalu judgemental. Orang seperti saya ni pun solat gak, puasa gak. Pendek kata, kami juga buat juga rukun Islam tu. Kalau tak buat pun mungkin menunaikan haji. Itu pun kerana tiada kemampuan lagi. Tolonglah wahai orang-orang yang berkenaan. Berdakwah tu tolonglah dengan hikmah. Kalau korang sendiri yang jauhkan diri korang daripada orang-orang 'biasa' mcm kami ni, sape lg yg nk memberi kefahaman yang lebih pada kami? Saya ingt lg sewaktu di KMB dulu, ada seorang rakan saya yang gemar memakai jubah dan serban pernah berkata kepada saya. "Aku ni sebenarnya takut nak pakai jubah dan serban ni pasal aku ni bukanlah sempurna. Aku takut kalau-kalau kesilapan yang aku buat buat tu boleh jadi fitnah pada Islam yang cuba aku bawakan tu". Lebih kurang mcm tu la ayat kwn saya tu. Tu baru bab pakaian. Bayangkan kalau bab akhlak. Daripada nak bawa kebaikan, bole bawa keburukan plak. Saya akui tak semua mcm tu. Ade je yang ok tp secara ikhlas, tak ramai yang saya jumpe tu ok. Saya ingat lagi satu ketika di KMB dulu, pernah jadi kejadian jerebu. Jadi kami kene duduk di kawasan yang tertutup (berhawa dingin). Jadi saya memilih untuk study di surau bersama beberapa rakan saya yang lain. Saya mengaku yang saya jarang bersolat di surau ketika di KMB dulu terutamanya ketika di tahun pertama. Sedang kami belajar di surau tu, ada pelajar yang memberi tahu bahawa kami dibenarkan pulang ke rumah selama seminggu sehingga jerebu surut. Saya kurang dengar dengan pengumuman pelajar itu. Jadi saya pun pergilah bertanya pada seorang pelajar yang juga merupakan seorang AJK surau (lebih tepat lagi, AJK BERKAT). Boleh die buat bodoh je kat saya. Nak kata tak dengar, tak logik lah plak pasal saya tanye betul-betul tepi die. Sampai mcm tu skali. Bkn skali je bende2 mcm ni jd pd sy dan rakan-rakan yang biase mcm saya ni. Byk kali. Ada skali tu kwn saya yang jarang pegi surau dan kaki rokok ni pegi azan kt surau (sy kurang ingt waktu ape). Boleh plak bdk2 yang bajet alim ni tgk die semacam je. Habis solat je perli2 mamat ni. Mcm mane die nk slalu dtg surau kalau kene perli je. Lepas tu bila nk buat program berunsur keagamaan je, buat sesama mereka. Pada saya dakwah tu tak mencapai matlamat sebab sepatutnya target audience nye adalah orang yang kureng sket pasal agama ni. Kesudahannye, yang alim bertambah alim, yang buta bertambah buta. When the blind lead the blind, both shall fall into the ditch.&lt;span class="Apple-style-span" style="border-collapse: separate; color: rgb(0, 0, 0); font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;font-family:Verdana;font-size:14;"  &gt;&lt;/span&gt; Tu lah kisahnye.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya menganggap tugas berdakwah ni mcm orang politik gak. Kene turun padang slalu. Kalau tak, sampai bila pun mesej tu takkan dapat disampaikan. Kadang-kadang saya kesian dengan orang-orang yang cuba berdakwah ni kene hentam sana-sini. Tapi ade jugak logiknya pada orang yang menghentam mereka. Saya tak anti mereka, malah saya menghormati mereka. Tapi kalau mereka sendiri tak menghormati orang lain, mcm mane orang lain nk hormat mereka?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Just my 2 cents. No hard feelings. Yang baik tu diambil, yang buruk tu ditegur...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-Stefanikova 318/04, tgh tggu waktu asar-&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-488081874346018164?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/488081874346018164/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=488081874346018164' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/488081874346018164'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/488081874346018164'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2009/03/hablimminallah-dan-hablumminannas.html' title='HablumMinallah dan HablumMinannas..'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-5744538721989349970</id><published>2009-03-22T20:01:00.000+08:00</published><updated>2009-03-22T20:32:21.525+08:00</updated><title type='text'>Cuti singkat di Malaysia</title><content type='html'>Alhamdulillah, setelah setahun setengah tidak pulang ke Malaysia, akhirnya saya dapat berbuat demikian pada 1-24 Febuari lalu. Walaupun cuti tersebut amat singkat (lebih kurang 3 minggu) namun saya berasa puas. Kepulangan saya ke Malaysia merupakan satu kejutan kepada ahli keluarga saya. Saya menyatakan bahawa saya tidak dapat pulang pada cuti musim sejuk yang lalu namu berlainan pula yang berlaku. Bukan itu sahaja, badan saya juga terkejut dengan perubahan iklim. Hinggakan selepas mandi pun saya berpeluh. Sambung balik pasa topik utama. Pelbagai niat yang ingin dilakukan sepanjang berada di Malaysia. Jumpa keluarga, saudara-mara, beli tu, beli ni dan yang terutama sekali makan dengan puasnya. Alhamdulillah (sekali lagi) hampir 90% perkara itu dapat ditunaikan seperti yang dihasratkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/ScYvLf4LR3I/AAAAAAAAAGQ/S0zJY0T_Y44/s1600-h/DSC00803.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/ScYvLf4LR3I/AAAAAAAAAGQ/S0zJY0T_Y44/s320/DSC00803.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5315988284739635058" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tidak banyak yang berubah di Malaysia. Masih lagi sama. Mungkin setahun setengah tidak membawa apa-apa perbezaan terhadap pembangunan negara. Mungkin negara telah hampir mencapai tahap tepu dalam aspek kemajuan. Namun rumah saya jelas telah berubah. Sewaktu saya meninggalkan Malaysia, rumah saya sedang diubahsuai. Sekarang ni rumah tersebut lebih selesa untuk diduduki. Namun sayangnya, saya hanya dapat merasa sekejap sahaja nikmatnya. Hanya ketika cuti-cuti panjang yang membolehkan saya pulang. Apabila tamat belajar, mungkin saya akan ditugaskan di luar Lembah Kelang. Maka ketika itu sudah tentu saya akan tinggal sendirian. Sewa rumah sendiri. Kalau ada rezeki kerja di Lembah Kelang sekalipun, mungkin ketika itu saya telah berkahwin. Takkan nak menempel dengan mak bapak lagi kan? Mestilah duduk rumah sendiri. Maka tidaklah saya merasai nikmat rumah yang disebutkan tadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baiklah. Mungkin dah off-topic sedikit. Sebelum pulang, perkara yang membuatkan saya 'excited' (dengan izin) adalah makan makanan Malaysia. Namun apabila tiba di Malaysia, saya sedar ada perkara yang lebih penting dari semua itu. Lebih penting daripada membeli-belah (membeli belah di Malaysia sangatlah murah berbanding Czech Republic), makan dan sebagainya. Perkara itu adalah untuk berjumpa ahli keluarga. Tidak dinafikan, saya ber'skype' dengan mereka (dengan video conferencing) hampir setiap minggu. Namun pengalaman itu berbeza dengan berjumpa secara 'live' dengan meraka. Mereka terkejut dengan panggilan telefon yang saya buat di KLIA yang meminta mereka mengambil saya di ERL Putrajaya. Itulah saat paling manis sepanjang cuti saya di Malaysia. Walaupun saya tidak kemana-mana (hanya sekitar KL dan Selangor sahaja), namun, saya puas. Puas yang amat sangat kerana dapat bertemu keluarga tercinta...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-Stefanikova 318, 1.21 pm-&lt;span class="Apple-style-span" style="border-collapse: collapse; color: rgb(0, 0, 0); font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: pre; widows: 2; word-spacing: 0px;font-family:Arial;font-size:13;"  &gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-5744538721989349970?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/5744538721989349970/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=5744538721989349970' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5744538721989349970'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5744538721989349970'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2009/03/cuti-singkat-di-malaysia.html' title='Cuti singkat di Malaysia'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/ScYvLf4LR3I/AAAAAAAAAGQ/S0zJY0T_Y44/s72-c/DSC00803.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-5138369440560366606</id><published>2009-03-17T01:33:00.000+08:00</published><updated>2009-03-17T02:24:05.469+08:00</updated><title type='text'>Antara Malaysia dan Czech Republic</title><content type='html'>Ini bukanlah satu ulasan perlawanan bola sepak. Tetapi pendapat peribadi sebagai anak Malaysia yang menetap di Czech Republic. Diam tak diam, sudah pun mencecah setahun setengah saya berada di Czech Republic. Banyak budaya luar yang saya pelajari di sini. Syukur ke hadrat Ilahi kerana tanpa izin dan perkenanNya, tak mungkin saya mampu unntuk berada di sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;               Jika berbicara mengenai perbezaan antara kedua negara ini memang banyak. Yang paling jelas adalah iklimnya. Czech Republic merupakan sebuah negara 4 musim manakala Malaysia pula beriklim panas dan lembap sepanjang tahun (kadang-kala orang cakap musim panas dan musim hujan). Ironinya, saya kurang diserang selsema semasa di Czech Republic berbanding di Malaysia walaupun ketika musim sejuk. Mungkin kerana keadaan cuaca di sini yang kering.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;               Berkenaan dengan budaya pula, sudah tentulah banyak bezanya antara kedua negara ini. Czech Republic merupakan sebuah negara yang berkiblatkan Amerika. Tidak hairanlah kerajaannya membenarkan pihak Amerika meletakkan satelit anti peluru berpandu mereka di negara ini. Selain itu, perkara ini juga dapat dilihat melalui cara berpakaian anak-anak muda di sini. Jelas dipengaruhi budaya Amerika. Yang ironinya, budaya ini tidak pula disertai dengan bahasa mereka. Mereka tidak menjadikan bahasa Inggeris sebagai kiblat dalam mereka berbahasa. Penguasaan bahasa bahasa Inggeris mereka tersangatlah lemah. Sampaikan Foreign Police mereka pun tidak tahu berbahasa Inggeris. Bayangkanlah betapa teruknya mereka. Tidak keterlaluan jika saya katakan rakyat Malaysia berpuluh-puluh kali lebih baik penguasaan bahasa Inggerisnya berbanding rakyat Czech.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;               Sepanjang pengamatan saya, rakyat Czech tidak langsung ada prejudis terhadap masyarakat luar. Kalau ada pun hanyalah sedikit sahaja daripada mereka dan boleh dianggap sebagai 'isolated case'. Berbeza dengan apa yang di'momok-momokkan' oleh orang-orang di Malaysia, mereka sangatlah baik dan peramah (kadang-kadang aku tak faham pun ape yang diorang cakap). Mungkin perkara ini berbeza di negara-negara lain di Eropah ini tetapi sekurang-kurangnya tidak di Czech Republic.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;               Satu lagi kekaguman saya terhadap masyarakat Czech adalah perkhidmatan pengangkutan mereka. Sangatlah efisyen. Berpuluh-puluh kali lebih baik daripada di Malaysia. Waktu bagi bas dan keretapi boleh disemak melalui internet dan waktu ketibaannya bolehlah dianggap tepat. Berbeza dengan Malaysia yang kadang-kala menyebabkan janggut saya bertumbuh sepanjang satu inci.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;               Banyak lagi yang ingin saya kongsikan di sini. Namun dek kerana waktu Isya' yang dah kunjung tiba, saya ingin menamatkannya di sini dahulu buat masa ini. InsyaAllah banyak lagi perkara lain yang akan saya kupaskan di masa akan datang. Salam....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-Stefanikova 318/04, 7.03pm (sambil menunggu masuk Isya')&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-5138369440560366606?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/5138369440560366606/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=5138369440560366606' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5138369440560366606'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5138369440560366606'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2009/03/antara-malaysia-dan-czech-republic.html' title='Antara Malaysia dan Czech Republic'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-5585204719334473456</id><published>2009-01-15T10:58:00.000+08:00</published><updated>2009-01-15T11:16:55.163+08:00</updated><title type='text'>Bagi betis, nak peha</title><content type='html'>Masih segar dalam ingatan kejadian tanah runtuh di Bukit Antarabangsa yang berlaku lebih kurang sebulan yang lepas. Kejadian tersebut telah meragut 5 nyawa. Baru-baru ini, TV3 telah membuat 'follow-up' berkenaan kes tersebut. Pihak TV3 telah menemuramah Pengerusi J/Kuasa Bertindak Khas Bencana Alam Bukit Antarabangsa. Beliau menagih janji yang diberikan oleh Kerajaan Negeri Selangor sewaktu dahulu. Beliau (yang bergelar Datuk) antara lain menyatakan bahawa mereka terpaksa memulakan hidup daripada 'kosong' dan mereka kini lebih teruk daripada miskin. Kesian... Beliau mengakui yang Kerajaan Negeri ada menawarkan rumah untuk mereka sewa di Balakong tetapi dengan yakinnya beliau menyatakan rumah tersebut tidak sesuai untuk mereka duduki (atau dengan bahasa yang saya faham tidak semewah rumah mereka dulu). Bersyukurlah sikit wahai Datuk. Ramai lagi orang di Malaysia ni yang tidak berumah. Kalau Datuk mampu beli rumah di Bukit Antarabangsa, saya yakin yang Datuk (dan juga jiran-jiran Datuk) mempunyai pendapatan bulanan sekurang-kurangnya 5 angka. Susah sangatkah nak memulakan hidup dengan pendapatan yang sedemikian? Sekarang ni orang boleh hidup dengan pendapatan RM1000. Bermula dari kosong itu adalah satu statement yang saya kira salah untuk Datuk. Atau mungkin definisi kosong saya dengan kosong Datuk berbeza...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-5585204719334473456?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/5585204719334473456/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=5585204719334473456' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5585204719334473456'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5585204719334473456'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2009/01/bagi-betis-nak-peha.html' title='Bagi betis, nak peha'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-7145515835578565137</id><published>2009-01-11T00:44:00.000+08:00</published><updated>2009-01-11T05:58:09.420+08:00</updated><title type='text'>Anak-anak Gaza, Jangan adukan kami kepada Muhammad!</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWkZxPUjHWI/AAAAAAAAACs/1E1v9kgPQrI/s1600-h/gazajpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 157px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWkZxPUjHWI/AAAAAAAAACs/1E1v9kgPQrI/s320/gazajpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5289787571040361826" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Maafkan kami, Gaza&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya lihat&lt;br /&gt;dan pasang mata&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya marah&lt;br /&gt;dan merah mata&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya sedih&lt;br /&gt;dan air mata&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya doa&lt;br /&gt;dan merah mata&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya pekik&lt;br /&gt;dan sorot mata&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya malu&lt;br /&gt;dan tutup mata&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya suara&lt;br /&gt;dan kata&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya simpati&lt;br /&gt;dan cinta&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maafkan kami, Gaza&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bocah-bocah Gaza!&lt;br /&gt;jangan adukan kami kepada Muhammad (S.A.W)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari kami di Indonesia,&lt;br /&gt;jauh dari Gaza&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-Ustaz Muhsin Labib&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;~Puisi yang di'copy &amp;amp; paste' sahaja. Hayatilah ayat-ayat di atas.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-7145515835578565137?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/7145515835578565137/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=7145515835578565137' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7145515835578565137'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7145515835578565137'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2009/01/anak-anak-gaza-jangan-adukan-kami.html' title='Anak-anak Gaza, Jangan adukan kami kepada Muhammad!'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWkZxPUjHWI/AAAAAAAAACs/1E1v9kgPQrI/s72-c/gazajpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-3238763644599790491</id><published>2009-01-08T00:37:00.000+08:00</published><updated>2009-01-08T02:12:00.003+08:00</updated><title type='text'>Berlin and Potsdam of Deutschland</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTu2zXzLvI/AAAAAAAAABk/KBN75IM-z44/s1600-h/DSC00456.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTu2zXzLvI/AAAAAAAAABk/KBN75IM-z44/s320/DSC00456.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5288614487710183154" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  Alhamdulillah. Lebih kurang 2 minggu lepas, berjaya juga saya menjejakkan kaki ke bumi Berlin. Tempat yang mana ayah saya ingin sangat pergi di bumi Eropah ini. Saya ke sana selama 2 hari (campur lebih kurang sehari dalam bas) daripada malam 19 Disember hinggalah ke awal pagi 22 Disember. Walaupun saya bersama-sama rakan saya menetap hanya selama 2 hari, namun saya berasa cukup puas dengan trip tersebut. Terima kasih kepada Md. Nor yang merancang perjalanan dengan begitu teliti sekali. Hasilnya, tiadalah masa yang terbuang di stesen metro untuk mencari tren yang betul. Saya ke sana bersama 4 org rakan yang lain iaitu Aizat, Syed, Md. Nor dan Hilmi a.k.a Potter.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTu3uObM7I/AAAAAAAAABs/6jztrXOfTlE/s1600-h/DSC00468.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTu3uObM7I/AAAAAAAAABs/6jztrXOfTlE/s320/DSC00468.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5288614503508554674" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt; Perjalanan beribu batu bermula dengan batu yang pertama. Kami telah bertolak pada malam 19 Disember. Bas kami bertolak dari Florenc (di Prague, bukannya di Italy) pada jam 11.50 malam dan tiba di Berlin pada jam 5.30 pagi hari berikutnya. Berjalan di Berlin tidaklah sesukar berjalan di Czech kerana agak mudah mendapatkan individu yang boleh berbahasa Inggeris di sana. Walaubagaimanapun, cara pronunciation yang agak berbeza menyukarkan kami untuk mencari stesen yang betul. Walaubagaimanapun, berkat petunjuk Ilahi dan mungkin blind luck, kami berjaya juga menjumpai tren yang betul untuk ke hostel kami. Hostel kami agak jauh daripada city centre, 'terima kasih' kepada En. Syed yang menempah hostel tersebut. Walaubagaimanapun, tidak semuanya buruk tentang hostel tersebut. Hostel tersebut sangat murah dan pada pendapat saya sangat lengkap dan bersih. Siap dengan dapur dan televisyen. Credit to Mr. Syed again. This time is honest.&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTu4tB9RXI/AAAAAAAAAB0/Us2g1BbxxEc/s1600-h/DSC00546.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTu4tB9RXI/AAAAAAAAAB0/Us2g1BbxxEc/s320/DSC00546.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5288614520367695218" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTu5F6UpDI/AAAAAAAAAB8/0EtgeuPAX78/s1600-h/DSC00554.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTu5F6UpDI/AAAAAAAAAB8/0EtgeuPAX78/s320/DSC00554.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5288614527046558770" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTu5YZ4UPI/AAAAAAAAACE/UQY9-NF_kzM/s1600-h/DSC00556.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTu5YZ4UPI/AAAAAAAAACE/UQY9-NF_kzM/s320/DSC00556.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5288614532010758386" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTvusrAxPI/AAAAAAAAACU/4zwFOSlG3VE/s1600-h/DSC00577.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTvusrAxPI/AAAAAAAAACU/4zwFOSlG3VE/s320/DSC00577.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5288615447984391410" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTvvHe6rfI/AAAAAAAAACc/uKSW9DsAfSM/s1600-h/DSC00605.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTvvHe6rfI/AAAAAAAAACc/uKSW9DsAfSM/s320/DSC00605.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5288615455181417970" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;    Setelah berehat-rehat dan bersolat, kami terus ke tujuan utama kami ke sana. Kami keluar pada jam 8.30 pagi dan terus ke pekan Berlin. Impresi pertama saya di Berlin ialah ia jauh lebih sejuk daripada Czech. Destinasi pertama adalah TV Tower. Kemudian kami berjalan ke arah Brandenburg Gate melalui Rat House, Museum Island yang terdiri daripada 5 muzeum tetapi 2 daripadanya dalam pengubahsuaian dan melalui &lt;span class="Apple-style-span" style="border-collapse: separate; color: rgb(0, 0, 0); font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: 19px; orphans: 2; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;font-family:-webkit-sans-serif;font-size:19;"  &gt;Unter den Linden yang merupakan sebatang jalan yang boleh saya samakan seperti Jalan Tuanku Abdul Rahman di Kuala Lumpur. Setibanya kami di Brandenburg Gate, kami pun mengeluarkan 'senjata' masing-masing (kamera la tu) dan mengambil seberapa banyak gambar di sana. Setelah puas bergambar&lt;/span&gt;, kami meneruskan perjalanan kami ke salah satu peninggalan tembok Berlin (terdapat beberapa tempat di mana tembok Berlin tidak dirobohkan). Tembok Berlin hanyalah satu tembok seperti mana-mana tembok di dunia ini. Tingginya lebih kurang 12 kaki dan panjangnya adalah lebih kurang 140 km. Tetapi apa yang membuatkan ianya istimewa adalah nilai sejarah yang terdapat pada tembok itu. Setelah puas bergambar di tembok tersebut, kami ke Checkpoint Charlie. Di sepanjang lorong di Checkpoint Charlie tersebut terdapat banyak kedai makan. Di Berlin, mencari makanan halal tidaklah sukar kerana terdapat lebih kurang 6% muslim di sana yang berjumlah lebih daripada 210,000 orang. Kami meneruskan perjalanan kami  ke Muzeum Yahudi di sana. Sangat besar tetapi saya merasakan ianya seakan-akan over exaggerate. Mereka ingin menimbulkan rasa simpati masyarakat dunia terhadap peristiwa Holocaust. Tetapi apa yang saya faham mereka kini membunuh lebih banyak nyawa masyarakat Palestin di Gaza. Setelah selesai, kami pulang ke hostel dan tidur dengan awalnya.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTvvVBg0AI/AAAAAAAAACk/ejAcRLZZ3oM/s1600-h/DSC00660.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTvvVBg0AI/AAAAAAAAACk/ejAcRLZZ3oM/s320/DSC00660.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5288615458816184322" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;    Hari kedua kami ke Potsdam. Ianya merupakan satu bandar lain yang terletak berdekatan dengan Berlin. Mengambil masa lebih kurang 40 minit dengan tren daripada Berlin. Jika Berlin ialah Kuala Lumpur, Potsdam diibaratkan seperti Shah Alam. Potsdam juga merupakan sebuah bandar yang kaya denga sejarah. Untuk itu, kami mengambil keputusan untuk mengikuti satu pakej persiaran mengelilingi Potsdam. Kami membayar 8 Euro untuk itu. Walaubagaimanapun, terdapat di antara kami yang terlalu kaya dan mengambil keputusan untuk menggunakan 8 Euro tersebut untuk tidur di sepanjang tour tersebut (sorry Syed). Tour tersebut mengambil masa lebih kurang 3 jam. Sesudah itu, kami pulang ke Berlin dan bergegas membeli sedikit cenderahati untuk keluarga dan rakan-rakan. Sesudah itu, kami pulang ke hostel dan tidur awal pada malam tersebut kerana bas kami bertolak pada jam 7 pagi. Kami tiba di Prague pada jam 1 tgh hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  Berlin merupakan satu bandar yang cantik dan tersusun (berbeza dengan Prague yang 'bersepah'). Namun, sebelum ke sana, adalah baik untuk mengkaji sejarahnya terlebih dahulu kerana itulah keunikan Berlin. Terletak pada sejarahnya. Walaubagaimanapun, saya jauh lebih mengagumi Malaysia because deep inside, I am a Malaysian...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTvuOUjHdI/AAAAAAAAACM/9DP9PJXrhhg/s1600-h/DSC00208.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 263px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTvuOUjHdI/AAAAAAAAACM/9DP9PJXrhhg/s320/DSC00208.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5288615439837109714" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="border-collapse: separate; color: rgb(0, 0, 0); font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: pre; widows: 2; word-spacing: 0px;font-family:Arial;font-size:13;"  &gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-3238763644599790491?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/3238763644599790491/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=3238763644599790491' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/3238763644599790491'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/3238763644599790491'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2009/01/berlin-and-potsdam-of-deutschland.html' title='Berlin and Potsdam of Deutschland'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SWTu2zXzLvI/AAAAAAAAABk/KBN75IM-z44/s72-c/DSC00456.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-6807495705894838449</id><published>2008-12-13T01:28:00.000+08:00</published><updated>2008-12-13T05:30:58.606+08:00</updated><title type='text'>Tanah runtuh</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SULYBcClZEI/AAAAAAAAABA/jJM-ioMTORo/s1600-h/tanahruntuh.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 188px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SULYBcClZEI/AAAAAAAAABA/jJM-ioMTORo/s320/tanahruntuh.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5279019232450143298" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Minggu lepas, satu tragedi tanah runtuh telah berlaku di Bukit Antarabangsa. Saya pernah menetap di Taman Keramat satu masa dahulu dan Bukit Antarabangsa terletak tidak jauh daripada Taman Keramat. Bukit Antarabangsa memang terkenal sebagai kawasan elit yang terletak di pinggir ibu negara. Bukan calang-calang orang yang menetap di sana. Tan Sri, Datuk Seri dan Datuk merupakan gelaran biasa bagi penduduk Bukit Antarabangsa. Sampaikan ada yang mengatakan bahawa jika Bukit Antarabangsa dibom, maka banyaklah jawatan-jawatan penting dalam negara ini yang akan kosong. Apabila berlaku tragedi tanah runtuh ini, maka ramailah yang mempersoalkan kelulusan yang diberi PBT terhadap projek-projek di lereng bukit. Malah pemerintah-pemerintah tertinggi negara juga serta-merta mengeluarkan larangan terhadap projek yang dijalankan di lereng bukit. Perkara ini menjadi satu topik perbahasan di Parlimen. Malah ada rombongan daripada PAC (Public Audit Committee) datang ke lokasi kejadian untuk meninjau keadaan runtuhan. Yang peliknya, yang terkorban hanyalah 4 orang. Namun begitu, perkara ini dilihat begitu serius seperti satu bencana negara. Saya bukanlah tidak bersimpati kepada mereka yang terlibat. Tetapi saya ingin mempersoalkan keadilan dalam kes ini. Kalaulah yang tertimbus itu kawasan setinggan, adakah semua pihak akan memberikan perhatian yang sama? Mentang-mentanglah rumah Ketua Setiausaha Sulit PM terlibat, maka semuanya turun. Tapi kalau yang tertimbus itu rumah marhain-marhain yang berbumbungkan zinc, pasti tak ramai yang ambil peduli. Tiadalah restoran-restoran yang akan akan menghantar makanan percuma. Tiadalah jambatan-jambatan sementara yang akan dibina. Tiadalah anggota polis yang akan berkawal 24 jam untuk memastikan tiada pihak yang mengambil kesempatan mencuri. Inilah dunia. Yang senang bertambah senang. Yang susah tiada siapa yang peduli.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-6807495705894838449?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/6807495705894838449/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=6807495705894838449' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/6807495705894838449'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/6807495705894838449'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2008/12/tanah-runtuh.html' title='Tanah runtuh'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_td1mtZkICWo/SULYBcClZEI/AAAAAAAAABA/jJM-ioMTORo/s72-c/tanahruntuh.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-7538676623139002639</id><published>2008-11-27T03:47:00.000+08:00</published><updated>2008-11-27T04:12:41.866+08:00</updated><title type='text'>Tiba-tiba jadi baik...</title><content type='html'>Dah lame jugak aku tak menulis dalam blog ni. Kesuntukan masa serta beban tugas menyebabkan aku mengabaikan blog ini untuk sementara waktu (chewah...). Aku terpanggil untuk menulis berkenaan isu di atas kerana aku tiba-tiba menjadi pelik apabila ade di antara rakan-rakan aku secara tiba-tiba berubah menjadi baik. Secara tiba-tiba, mereka ini menjadi seorang yang aku kira wara' dan kerap kali mem'forward'kn ayat-ayat berunsur keagamaan kepada ym aku. Aku tak marah pun malah jauh sekali aku membenci. Tetapi aku hairan. Kenapa tiba-tiba nak jadi baik? Berubah menjadi seorang hamba Allah yang lebih baik adalah sesuatu yang positif, selari dengan peristiwa hijrah yang dituntut dan dirayakan setiap tahun oleh umat Islam. Aku gembira dengan perkembangan ini kerana aku mungkin tidak mampu berubah menjadi seorang hamba yang baik se'drastik' mereka. Tetapi apa yang merisaukan aku adalah asas kepada perubahan mereka. Kalau mereka berubah secara ikhlas kerana Allah, takpe la. Tapi aku risau kalau mereka berubah bukan kerana Allah. Aku risau kalau mereka berubah kerana 'peer pressure'. Aku risau kalau mereka berubah sebab nk 'impress' kawan-kawan atau seseorang, bukan sebab nk 'impress' Allah. Jangan salah anggap pada penulisan aku. Aku bukan nk menentang mereka. Tapi aku nak mereka fikirkan kerana apa mereka berubah. Hanya satu sahaja jawapan kepada persoalan ini: untuk mendapat keredhaan Allah. Kalau jawapannye lain atau pun ada sebab sampingan atau pun ade sebab yang kedua, ketiga, keempat atau yang seterusnya, maka betulkanlah niat anda. Cubalah berubah secara sedikit demi sedikit supaya ikhlas itu datang dalam hati. Percayalah, tanpa ikhlas, perubahan itu hanya akan bersifat sementara kerana hijrah itu lebih daripada sekadar 'rhetoric' (bak kata Khairy Jamaluddin). Kepada mereka yang berkenaan, aku harap kebaikan itu akan berkekalan. Bukan sekadar hangat-hangat tahi ayam. Dan sekali lagi, bukan sekadar 'rhetoric'...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-7538676623139002639?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/7538676623139002639/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=7538676623139002639' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7538676623139002639'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7538676623139002639'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2008/11/tiba-tiba-jadi-baik.html' title='Tiba-tiba jadi baik...'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-7678860890584676585</id><published>2008-11-08T04:36:00.000+08:00</published><updated>2008-11-08T04:50:47.110+08:00</updated><title type='text'>iGames 2008</title><content type='html'>Pada 1 dan 2 November yang lalu, CZEMSA telah mengadakan iGames atau nama penuhnya intervarsity games yang telah mengumpulkan pelajar-pelajar Malaysia di Czech Republic yang datang daripada Prague, Hradec Kralove (HK) dan Olomouc. Antara acara-acara yang dipertandingkan adalah Futsal, volleyball, bowling, pool, basketball dan tak lupe juga, sukaneka. Kontijen HK (team aku la tu) telah berjaya menggondol 6 pingat emas daripada 13 acara yang dipertandingkan. Saya sendiri telah diletakkan dalam bowling team B. Walaubagaimanapun, prestasi bowling team B tidak begitu memberangsangkan (malas nk ckp dpt no. brape). Walaupun HK mendapat 6 drpd 13 emas yang dipertandingkan, kami gagal membawa pulang piala pusingan 'Piala Duta Besar Malaysia' kerana kiraan dibuat mengikut 'point' yang telah ditetapkan oleh penganjur. Tahniah diucapkan kepada kontijen Prague kerana berjaya membawa pulang piala tersebut dan berjaya menjayakan iGames 2008 dengan baik.....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-7678860890584676585?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/7678860890584676585/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=7678860890584676585' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7678860890584676585'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7678860890584676585'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2008/11/igames-2008.html' title='iGames 2008'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-5480893232368819298</id><published>2008-09-01T07:59:00.000+08:00</published><updated>2008-09-01T08:22:21.398+08:00</updated><title type='text'>Matlamat Hidup</title><content type='html'>Apakah matlamat hidup kita? Sewaktu saya di tingkatan 5, saya sentiasa menjadikan biasiswa sebagai matlamat. Alhamdulillah. Saya berjaya mencapai matlamat saya. Kemudian, saya ke KMB. Matlamat saya berubah kepada meneruskan pengajian ke luar negara. Alhamdulillah. Kini saya di Czech Republic. Matlamat saya sekali lagi berubah. Ingin menamatkan pengajian dengan jayanya.  Selepas ini, matlamat saya akan berubah lagi. Dan lagi, dan lagi.... Namun setelah beberapa lama di Czech Republic, barulah saya sedar. There is more to life than to further your study oversea. Apa yang ingin saya katakan adalah, sejauh mana pun matlamat yang kita tetapkan di dunia ini, belum tentu ia dapat memberikan kebahagiaan kepada kita. Kerana dunia ini tiada kepastian. Kerana apa yang zahir di mata kita, belum tentu lagi sezahir batinnya. Hari ini, kita meletakkan sesuatu matlamat dalam hidup kita kerana kita yakin bahawa matlamat itu akan memberikan kebahagiaan kepada kita. Tetapi sejauh manakah kepastian kita? Tiada yang pasti di dunia ini kecuali janji Allah. Manusia merancang. Allah menentukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Mengapa saya menulis perkara ini? Fikirlah sendiri)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-5480893232368819298?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/5480893232368819298/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=5480893232368819298' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5480893232368819298'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/5480893232368819298'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2008/08/matlamat-hidup.html' title='Matlamat Hidup'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-7439988270542804815</id><published>2008-08-20T03:06:00.000+08:00</published><updated>2008-08-20T03:20:11.473+08:00</updated><title type='text'>Erti Hidup</title><content type='html'>Minggu  lepas, saya dikejutkan dengan berita kematian anak kepada jiran saya. Walaupun kami jarang bercakap, tetapi saya tetap dapat merasakan pemergian beliau. Beliau hanya mampu melihat dunia yang diciptakan Allah ini selama 20 tahun sahaja. Alhamdulillah kerana saya diberikan masa yang lebih oleh Allah berbanding beliau. Kadang-kala saya terfikir. Adakah saya menggunakan masa yang lebih itu untuk tujuan kebaikan? Saya juga tertanya-tanya sama ada saya bersedia untuk bertemu pencipta alam ini jika saya dipanggil dalam masa yang terdekat ini? Kita sentiasa berusaha untuk mengejar kejayaan di dunia yang MUNGKIN mampu memberikan ruang selama 60-70 tahun kepada kita. Namun cukupkah usaha kita untuk mengejar alam yang kekal abadi? Fikirkanlah. Letaklah prioriti pada tempat yang sepatutnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Al-Fatihah buat jiran saya....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-7439988270542804815?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/7439988270542804815/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=7439988270542804815' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7439988270542804815'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7439988270542804815'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2008/08/erti-hidup.html' title='Erti Hidup'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-7967187826382025520</id><published>2008-07-02T22:06:00.000+08:00</published><updated>2008-07-02T22:38:50.480+08:00</updated><title type='text'>Mencari Keyakinan</title><content type='html'>Bila difikirkan semula, saya telah banyak memecahkan rekod. Bukan rekod olimpik yang saya bicarakan malah jauh sekali rekod dunia. Rekod yang ingin saya bicarakan adalah rekod kecil yang berkaitan dengan keluarga dan rakan-rakan. Saya merupakan anak pertama dalam keluarga saya. Itu juga merupakan satu rekod. Menjadi yang pertama daripada hasil pernikahan ibu bapa saya. Saya juga merupakan anak pertama yang diberi peluang dan kesempatan untuk menuntut ilmu di rantau orang. Walaupun saya hanya mampu ke Czech Republic, negara yang asing sebagai pilihan melanjutkan pelajaran. Namun itu juga satu pencapaian. Juga satu rekod. Malah saya juga merupakan yang pertama di kalangan sepupu-sepupu saya. Alhamdulillah... Saya juga merupakan satu-satunya di antara rakan sekelas saya yang dihantar ke Czech Republic. Juga satu rekod.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;    Apa yang ingin saya simpulkan di sini adalah kehebatan yang ada dalam diri kita. Sejak dari dalam rahim ibu lagi kita dipilih daripada yang terhebat. Daripada puluhan juta sperma yang cuba bersenyawa dengan ovum, Allah memilih kita. Sejak lahir lagi kita merupakan seorang jaguh di antara puluhan juta. Kita merupakan 'the chosen one' yang dipilih untuk menjadi khalifah di muka bumi ini. Carilah kehebatan diri. Nescaya anda akan dapati kehebatan anda.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-7967187826382025520?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/7967187826382025520/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=7967187826382025520' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7967187826382025520'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7967187826382025520'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2008/07/mencari-keyakinan.html' title='Mencari Keyakinan'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-2113084928761199846</id><published>2008-06-08T18:55:00.000+08:00</published><updated>2008-06-08T19:44:28.030+08:00</updated><title type='text'>Realiti Kehidupan</title><content type='html'>Saya tertarik dengan kenyataan akhbar oleh saudara Ezam Mohd. Nor yang antara lain menyebut bahawa 'Dalam politik, kita MENGGUNAKAN ATAU DIGUNAKAN'. Ada benarnya kata-kata beliau itu. Dan saya merasakan bahawa kebenaran kata-kata itu tidak terbatas kepada dunia politik semata-mata malahan ianya benar dalam konteks dunia ini secara meluas. Sedar ataupun tidak, saban hari kita digunakan dan selama itu jugalah kita menggunakan. Rakan yang ikhlas? Memang ada tetapi jumlahnya semakin mengurang dan amat sukar untuk dicari. Cuba kita tanya diri sendiri. Selalunya bila kita akan bertanyakan khabar seorang rakan yang telah lama tidak dihubungi? Tentulah ketika kita memerlukan bantuan mereka. Jika jawapan anda berbeza, Alhamdulillah. Tetapi saya yakin ramai yang bersetuju dengan jawapan saya. Itu pun jika rakan yang kita cari semula itu masih mempunyai kuasa dan upaya untuk membantu kita. Jika mereka sudah tiada kuasa dan upaya, bayangkan apa yang akan terjadi kepada mereka. Perkara ini membawa kepada satu lagi fenomena yang ingin saya namakan 'MELUPAKAN DAN DILUPAKAN'. Saban hari, kita melupakan dan dilupakan. Banyak contoh  yang telah berlaku. Ketika kita di ambang kuasa, kita akan dihormati dan disanjung tinggi. Apabila semua itu sudah tiada dalam genggaman kita lagi, tiada lagi penghormatan seperti yang diterima dahulu. Inilah roda kehidupan. Kitaran hidup. Suatu hari nanti kita pun bakal menghadapinya melainkan kita meninggal dunia ketika berkuasa. Bersedialah. Inilah norma kehidupan yang menjadikan kerusi dan emas sebagai matlamat!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-2113084928761199846?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/2113084928761199846/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=2113084928761199846' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/2113084928761199846'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/2113084928761199846'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2008/06/realiti-kehidupan.html' title='Realiti Kehidupan'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-7613429677811179602</id><published>2008-05-12T01:56:00.000+08:00</published><updated>2008-05-12T02:07:24.167+08:00</updated><title type='text'>Reason behind the name 'acute_writer'?</title><content type='html'>The reason why I chose the name acute writer is because in medical field of view, acute means 'short and sharp'. The whole purpose of my blog is to write short thought of mine about life and about what happen in the world nowadays.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-7613429677811179602?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/7613429677811179602/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=7613429677811179602' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7613429677811179602'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/7613429677811179602'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2008/05/reason-behind-name-acutewriter.html' title='Reason behind the name &apos;acute_writer&apos;?'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-539078432425524411</id><published>2008-05-10T08:09:00.000+08:00</published><updated>2008-05-10T08:26:18.543+08:00</updated><title type='text'>Gergasi yang tidur...</title><content type='html'>Gergasi yang tidur,&lt;br /&gt;Bangunlah dikau kerana kau tidak punyai banyak masa,&lt;br /&gt;Sedarlah dikau bahawa kau sungguh bernasib baik atas peluang yang kau perolehi,&lt;br /&gt;Kemana pergi taringmu yang dahulu,&lt;br /&gt;Satu ketika dahulu kau dihormati atas usaha dan kebijaksanaan yang kau perolehi,&lt;br /&gt;Tapi hari ini kau ditertawakan oleh rakan-rakan,&lt;br /&gt;Atas kegagalan demi kegagalan yang kau alami,&lt;br /&gt;Aku yakin bahawa kau mampu menghadapi,&lt;br /&gt;Segala ujian dan cabaran yang kau tempuhi,&lt;br /&gt;Dengan syarat kau tidak leka dengan kesenangan yang dikecapi,&lt;br /&gt;Dengan syarat kau tidak lupa dengan tanggungjawab berat yang menanti,&lt;br /&gt;Dengan syarat kau tidak lupa pada harapan menggunung yang diberi,&lt;br /&gt;Bangunlah wahai gergasi,&lt;br /&gt;Mulakan langkahmu,&lt;br /&gt;Sedarkan dirimu,&lt;br /&gt;Tanamkan azam mu,&lt;br /&gt;Yakinkan dirimu,&lt;br /&gt;Bahawa kau akan menggegar dunia,&lt;br /&gt;Menjadi seorang yang dihormati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Puisi ini ditulis oleh saya sendiri untuk mengingatkan saya bahawa saya mampu melakukan yang terbaik dalam hidup saya. InsyaAllah....&lt;br /&gt;-MUHAMMAD FIRDAUS BIN MOHD NAZAM-&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-539078432425524411?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/539078432425524411/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=539078432425524411' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/539078432425524411'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/539078432425524411'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2008/05/gergasi-yang-tidur.html' title='Gergasi yang tidur...'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-6976037085420443794</id><published>2008-04-12T02:04:00.000+08:00</published><updated>2008-04-12T02:07:35.198+08:00</updated><title type='text'>Time to have some fun. Try to find the moral of the stories below.</title><content type='html'>&lt;span style="font-size: 85%;"&gt;&lt;b&gt;Lesson 1:&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;A man is getting into the shower just as his wife is finishing up her&lt;br /&gt;shower, when the doorbell rings.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The wife quickly wraps herself in a towel and runs downstairs. When she opens the door, there stands Bob, the next door neighbour.&lt;br /&gt;Before she says a word, Bob says, "I'll give you $800 to drop that towel"&lt;br /&gt;After thinking for a moment, the woman drops her towel and stands naked in front of Bob.&lt;br /&gt;After a few seconds, Bob hands her $800 and leaves.&lt;br /&gt;The woman wraps back up in the towel and goes back upstairs.&lt;br /&gt;When she gets to the bathroom, her husband asks, "Who was that?"&lt;br /&gt;It was Bob the next door neighbour,"she replies.&lt;br /&gt;"Great!" the husband says, "did he say anything about the $800 he owes me?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;Moral of the story: &lt;/i&gt;If you share critical information pertaining to credit and risk with your shareholders in time, you may be in a position to prevent avoidable exposure.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Lesson 2:&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;A priest offered a lift to a Nun.&lt;br /&gt;She got in and crossed her legs, forcing her gown to reveal a leg.&lt;br /&gt;The priest nearly had an accident. After controlling the car, he stealthily slid his hand up her leg.&lt;br /&gt;The nun said, "Father, remember Psalm 129?"&lt;br /&gt;The priest removed his hand.&lt;br /&gt;But, changing gears, he let his hand slide up her leg again.&lt;br /&gt;The nun once again said, "Father, remember Psalm 129?"&lt;br /&gt;The priest apologized "Sorry sister but the flesh is weak."&lt;br /&gt;Arriving at the convent, the nun went on her way.&lt;br /&gt;On his arrival at the church, the priest rushed to look up Psalm 129.&lt;br /&gt;It said, "Go forth and seek, further up, you will find glory"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;Moral of the story: &lt;/i&gt;If you are not well informed in your job, you might miss a great opportunity.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Lesson 3:&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;A sales rep, an administration clerk, and the manager are walking to lunch when they find an antique oil lamp.&lt;br /&gt;They rub it and a Genie comes out.&lt;br /&gt;The Genie says, " I'll give each of you just one wish."&lt;br /&gt;"Me first! Me first!" says the admin. clerk.&lt;br /&gt;"I want to be in the Bahamas, driving a speedboat, without a care in the world.&lt;br /&gt;"Poof! She's gone.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Me next! Me next!" says the sales rep. "I want to be in Hawaii, relaxing on the beach with my personal masseuse, an endless supply of Pina Coladas and the love of my life. "Poof! He's gone.&lt;br /&gt;"OK, you're up, "the Genie says to the manager.&lt;br /&gt;The manager says, "I want those two back in the office after lunch."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;Moral of the story: &lt;/i&gt;Always let your boss have the first say.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Lesson 4:&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;A crow was sitting on a tree, doing nothing all day.&lt;br /&gt;A rabbit asked him, "Can I also sit like you and do nothing all day long?"&lt;br /&gt;The crow answered: "Sure, why not."&lt;br /&gt;So, the rabbit sat on the ground below the crow, and rested.&lt;br /&gt;A fox jumped on the rabbit and ate it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;Moral of the story:&lt;/i&gt; To be sitting and doing nothing, you must be sitting very high up.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Lesson 5:&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;A turkey was chatting with a bull.&lt;br /&gt;"I would love to be able to Get to the top of that tree "&lt;br /&gt;sighed the turkey, but I haven't got the energy."&lt;br /&gt;"Well, why don't you nibble on my droppings?" replied the bull."&lt;br /&gt;They're packed with nutrients"&lt;br /&gt;The turkey pecked at a lump of dung and found that it gave him enough strength to reach the lowest branch of the tree.&lt;br /&gt;The next day, after eating some more dung, he reached the second branch.&lt;br /&gt;Finally after a fourth night, there he was proudly perched at the top of the tree.&lt;br /&gt;Soon he was spotted by a farmer, who shot the turkey out of the tree.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;Moral of the story:&lt;/i&gt; Bullshìt might get you to the top, but it won't&lt;br /&gt;keep you there.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;This aint mine, so credit to those who actually created it.&lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-6976037085420443794?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/6976037085420443794/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=6976037085420443794' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/6976037085420443794'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/6976037085420443794'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2008/04/time-to-have-some-fun-try-to-find-moral.html' title='Time to have some fun. Try to find the moral of the stories below.'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-8772159071088910773</id><published>2008-03-17T02:50:00.000+08:00</published><updated>2008-03-17T04:03:06.188+08:00</updated><title type='text'>Harga sebuah pengakuan</title><content type='html'>Adakah begitu susah untuk kita meminta maaf dan mengakui kesalahan sendiri? Soalan yang kelihatan begitu mudah untuk dijawab. Tapi adakah ia semudah kata-kata? Tidak semudah itu. Perilaku meminta maaf dan mengakui kesalahan sendiri adalah sesuatu yang sukar dilakukan. Untuk melakukannya, seseorang harus mengatasi egonya sendiri. Inilah yang selalunya gagal dilakukan seseorang. Meletakkan ego jauh di bawah bumi adalah perkara yang sukar dilakukan oleh makhluk yang bernama manusia. Mereka lebih rela hidup di dalam penipuan daripada mengakui kesalahan sendiri. Hal ini banyak saya perhatikan berlaku di kalangan masyarakat malah di kalangan rakan-rakan saya sendiri. Amatlah sukar  bagi mereka untuk mengakui kesalahan masing-masing. Hanya yang benar-benar tegar sahaja mampu melakukan perkara yang sedemikian. Saya yakin bahawa mereka-mereka ini menyedari kesalahan mereka. Akan tetapi, pengakuan salah itu lebih mahal daripada sebutir permata. Lebih berat daripada dunia dan segala isinya. Apakah anda bersedia meletakkan ego anda di bawah perut bumi? Jawapannya ada dalam diri anda.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-8772159071088910773?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/8772159071088910773/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=8772159071088910773' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/8772159071088910773'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/8772159071088910773'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2008/03/harga-sebuah-pengakuan.html' title='Harga sebuah pengakuan'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2262809389198050241.post-9141877248379284325</id><published>2008-03-12T05:49:00.000+08:00</published><updated>2008-03-12T05:54:13.804+08:00</updated><title type='text'>Suatu permulaan</title><content type='html'>Keghairahan rakan-rakan saya mengetengahkan pendapat mereka melalui laman blog masing-masing membuatkan saya terpanggil untuk memiliki blog sendiri. Tiada apa-apa yang menarik yang dapat dinantikan melalui blog saya ini. Saya hanya akan menulis melalui kaca mata seorang remaja (selagi umur saya masih menyatakan keremajaan saya), pelajar dan dari kaca mata rakyat Malaysia yang mempunyai semangat cintakan negara.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2262809389198050241-9141877248379284325?l=acutewriter.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://acutewriter.blogspot.com/feeds/9141877248379284325/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=2262809389198050241&amp;postID=9141877248379284325' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/9141877248379284325'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2262809389198050241/posts/default/9141877248379284325'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://acutewriter.blogspot.com/2008/03/suatu-permulaan.html' title='Suatu permulaan'/><author><name>acute_writer</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06975810088104750642</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='21' src='http://3.bp.blogspot.com/-7MQPceIzyqY/TuRlIblH6CI/AAAAAAAAAMU/OVEG_gPXDVY/s220/DSC01589.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
